Ja allt blir verkligen som man tänker. Tänker man negativt blir man jävligt negativ och det är så lätt att bara gå ner sig i tankarna, man kan lätt tappa bort sig själv, jag hatar när man kommer in i en period av ledsamhet, tomhetskänslor och det känns som om livet bara var det här.Kallas detta 30-årskrisen?????????? Det gäller att stå upp när det känns som svårast. Man vet ju vad man går för juh. Innerst inne vet vi själva svaren och när dem dåliga tankarna kommer se till att bemästra dem direkt. För min del så är jag överaktiv. Jag vill bara vara i rörelse hela tiden, det känns som om jag lever då. Så nu har jag tvingat mig själv att inget göra. Ska vara ärlig, det blir as båring att inget göra, hela jag blir helt fucking lost. Så vad har jag gjort, jo börjat simma, ut å sprungit, gått långa promenader. Sökt så mycket jobb överallt. Kom på anställningsintervju förra veckan, inställningen e verkligen på topp. Fick jobbet. Känns bra. Men ändå är mina tankar där och snurrar. Jag vet att jag ska klara nya utmaningen. Men det är skönare att köra på säkra kort och jobba med saker man har kontroll över. Så lätt att tappa greppet när man glidit ur hansken. Men det blir som man tänker. Jag lovar. Jag ska göra allt för att vara den jag är. Kämpar på helt enkelt. Jag tror faktiskt alla är där och tänker hela tiden. Jag saknar bara off knappen. Men glad, uppåt å positiv ändå, för det blir hela tiden som vi tänker.
KRAM:))
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar